Kristinehamn stod som värd för årets SM-vecka, detta i samarbete med Gevärssektionen. Sektionen hade hand om sportdelen, medans Kristinehamn och Storfors höll i de nationella tävlingarna. Jag, Patrik Johansson klev under våren av min post inom gevärssektionen efter 4 år. Men varit med från starten när Kristinehamn kunde tänka sig ta sig an årets SM-vecka. Därför var beslutet lätt när gevärssektionen skulle hålla i sportprogrammet, att fortsätta i bakgrunden tills dessa tävlingar tog slut här under juli månad.
Här är min syn från veckan som gick.
Måndag
Veckan började med de internationella disciplinerna, både på 50m och 300m. Gevärssektionens ordförande Micke Svensson, höll i tömmarna på den långa banan. Här hade Sebastian Myhr, Kviberg, inte marginalerna på sin sida, och trillade denna gång precis utanför pallen. I startfältet fanns också Robert Carlsson, Trollhättebygden. Som var nöjd med att ta sig förbi en landslagsskytt. Det visade sig senare att den rutinerade Per Sandberg lyckades med bedriften att lägga inte bara ett, utan något överraskande två skott på fel bana.
På 50m sköt juniorerna ställningsprogrammet. Vi fick en junior till start genom Alma Edvardsson, Trollhättebygden. Förväntningarna var högt ställda när hon visat upp att i sina bästa stunder skjuta resultat som räcker långt i Sverige. Kvalomgången blev en ren transportsträcka eftersom det endast kom 7 damjuniorer till start, där finalen ska bestå av 8 skyttar. Men Alma tog för sig och slutade som tvåa i kvalomgången. Finalen börjar med knästående och fortsätter med liggande. När det var dags för de avslutande ståendeskotten låga Alma på 5:e plats. En efter en trillade ifrån. Alma höll ihop sitt skytte bra och klättrade i resultatlistan. När det stod om vem som skulle få kliva upp på pallen och vem som skulle missa medaljerna, räckte det inte med de ordinarie finalskotten. Utan en särskjutning krävdes för att Alma och Mathilda Hjelm från Gullabo skulle skiljas åt. Ett skott i taget där den med högst valör säkrar en medalj. En 8.7 för Alma räckte mot Mathildas 8.0. Första bronset var i hamn. Tyvärr var marginalen upp till de övriga medaljerna denna gång lite för långt.
Vinden var något som många pratade om under hela veckan, en vind som många hade svårt att kontrollera. Pratade med en rutinerad skytt som stod bakom för att få sin uppfattning om hur vimplarna reagerade gentemot vinden. Han skakade på huvudet och konstaterade att det kommer bli tufft. Vimplarna kunde snabbt växla från höger till vänster. Ibland stod vimpeln till höger om skjutplatsen åt vänster, medans vimpeln till vänster stod till höger. Inte nog med det, det kunde även skilja vid samma vimpel. Hur? Jo, när vinden blåste åt vänster följde naturligt vimpeln efter. Dock såg han att sanden vid samma vimpel drog iväg åt höger. Det var bara att gilla läget och jobba stenhårt från första till sista skottet. Mellan skjutlagen var mitt jobb även framme vid tavlorna, på vägen tillbaka till skjutbåset kunde man se en flaggstång på ena sidan bakom skjutvallen, det var Gevärssektionens egna flagga som hängde rätt ner. På den andra sidan, mindre än 50m ifrån fanns ytterligare en. Där stod den svenska blågula flaggan i all sin prakt rätt ut. Nästa gång man kom ut var det tvärtom. Har aldrig tidigare varit med om att de skiljer så mycket även några meter upp i luften.
Tisdag
Under tisdagens avslutande ställningsskytte på 300m var det ingen från vårt distrikt som kom till start. Däremot på 50m var det återigen dags för Alma att ta sig an banans utmaningar, denna gång 60 skott liggande. En ställning som kan gå precis hur som helst för henne. Kvalomgången bestod av 11 damjuniorer, och risken fanns för att elimineras direkt. Dagens lunch intogs där man kunde följda skjutlagets resultat på en skärm. Efter lite huvudräkning kunde jag och hennes mamma Ann-Charlotte, konstatera att hon tog sig vidare till finalen som näst sista skytt. Finalen består av två serier med 5 skott i vardera, för att avslutas med tvåskottsserier, skytt med lägst resultat faller efter vartannat skott ifrån en efter en tills en svensk mästare är korad. Efter de två första 5 skottsserierna hade något överraskande Alma tagit täten, om än bara med en tiondel. En mindre bra start när elimineringen började gjorde att ett par skyttar gled förbi. Skyttar föll ifrån och Alma sköt stabilt, ett par poäng bakom de för dagen två bästa. Men hade även ett försprång mot övriga konkurrenter gjorde att hennes andra brons för veckan bärgades med 1,1p marginal.
Inte bara vinden var jobbig för skyttar och funktionärer. Även sommarens riktigt varma väder satte sina spår. Skjutbåset var som en bastu, bara björkriset och handduksklädda kroppar som fattades. Man märkte att när finalerna hölls var kolan (hjärnan) inte helt hundra. Man hoppades bara att det inte skulle märkas mer än vanligt. Man imponerades av skyttar som under några timmar kämpat med värmen. Där de som tar sig till final, återigen ska dra på sig understället som denna gång är fuktigt av svett. Hörde någon som glömt hänga upp understället för tork på kvällen. Bara att gilla läget och finna sig i att det även var lite fuktigt dagen efter. Torsdagen blev den varmaste dagen. Vi gick in och tittade på termometern Mega Link är utrustade med, som sitter i framme i tavlan. Mätaren visade då strax över 40 grader, det var inte samma temperatur på skjutvallen. Men ändå i det närmaste olidligt när luften inte rör sig. I finalen började en bana visa tendenser på att ge upp, en bana som inte använts på en stund, där hade gummiduken svettats och fastnade p.g.a. värmen. Ett par skyttar tappade tryckpunkten under pågående skjutning. Någon förklarade detta med att om man har en väldigt lätt tryckpunkt från början. Och när värmen stiger kan de olja/fett som finns i mekanismen bli ”rinnande”, ungefär som smör i solsken. Vilket då upplevs att trycket försvinner. Värmen gjorde också att det blev något som man kan uppleva när man tittar på asfalt. Vet inte om det kallas mirage, hägring eller värmevandring. Det upplevs som värmen skapar svängningar i luften. Skjuter man mycket på 300m kan det bli det här fenomenet ifrån pipan när den blir varm. Där sätter man värmeband för att minska dessa svängningar. Att det blir såna här svängningar från marken framför skyttarna på en 50m bana är något som sällan upplevs i vår del av världen. Och något som är svårt att upptäcka med blotta ögat.
Onsdag
Onsdagen var det dags för seniorerna att äntra banan på 50m. 3x20 var det som Lolo Ramsing, Kviberg, tog sig an. Sköt bra i liggande, tappade en del både i knä och stående. Slutade lite längre ner i listan. För herrarna var det istället 3x40skott. Både Olof Johansson och Robert Carlsson, Trollhättebygden, hade hoppats på ett bättre resultat. Men hade de kämpigt under hela skjutningen. Fick se ett nytt namn i resultatlistan som jag själv har dålig koll på. Håkan Gustsafsson från Skee Skg, vet inte vad hans nivå ligger. Men resultatet blev ändå 1088p. Inte fy skam skulle säga.
Torsdag
Sportdelen avslutades under torsdagen med 60 skott liggandes. Lolo hade en jämn liggande serie, räckte dock inte till final. Och slutade som 22:a. Det var låga resultat överlag för att ta sig till final i liggande. En som gjorde det riktigt bra var Lolos klubbkompis Dan Jonsson. Som placerade sig topp tre efter kvalomgången. Herrfinalen blev en man kort direkt p.g.a. att en skytt inte skulle missa flyget till Norrland. Efter de två första serierna var Dan med och tampades om de ädlare valörerna. Tyvärr vände det när 2 skottserierna drogs igång. I den här hårda konkurrensen är varje tiondel värd så otroligt mycket. Dan slutade på en fin 6:e plats. Här tog Karl sitt 5:e raka guld individuellt för seniorer. Detta med en marginal på 0,1p tillgodo på Sam Andersson. Sportdelen var nu över.
Fredag
På fredagen var det dags för Kristinehamn/Storfors att ta tag i rodret och föra den här skutan i hamn. Nationellt liggande var fredagens begivenhet. Ingen av våra seniorer gjorde någon övertygande insats och hamnade långt efter de 193p som krävdes för final. Desto roligare läsning är det när vi ser vad våra veteraner åstadkommer. Två skyttar från Göteborgs Skyttegille tog sig in i finalen. Bäst av dessa var Lars Jansson. Min position precis bakom Kent Nilsson, kunde konstatera att förväntningarna på finalen ökade under hans provskott. Fortsatt han i samma takt skulle han snart klättrat i fältet. Det gjorde inte detta. Första skottet en helt oförklarlig 7:a upp vänster, följdes upp med en 8:a åt samma håll, och finalen var i det närmaste körd. Imponerades av att han inte gav upp, utan kämpade in i det sista. Lars sköt lite bättre, men tappade mot täten och föll i resultatlistan. Dessa två finalskyttar tillsammans med Lars Evaldsson bildade distriktslaget. Slutade på en hedrande 4:e plats med 557p. För nå samma resultat som för både brons och silver, hade de behövt hitta ett par poäng till.
Lördag
Vi avslutar banskyttet med nationellt ställning. 20 skott i tre olika ställningar. Alma gjorde ännu en gång riktigt bra ifrån sig. Resultatet räckte tyvärr inte, utan var förste skytt att missa finalen. Bara att ta nya tag nästa år. Vill här nämna årets kometskjutning. Elin Brask, Eda, tog den sista finalplatsen som 21:a och 183p, hade då 7p upp till medalj och 9 till förstaplatsen. Sköt finalens högsta resultat och klättrade till en smått otrolig bronsplats. Om det väl stämmer kan man ta sig långt även om det ser mörkt ut från början. I år fick vi lita på veteranernas kapacitet inom det nationella skyttet. Lars Evaldsson tog revansch från gårdagen och klev in i finalen som 8:e skytt. En riktigt svängig final. Så även för Lars. Han slutade ändå på en skön 11:e plats.
När finalen var över och prisceremonin drogs igång, ropades Alma Edvardsson att komma upp till prispallen. Något förvånad och fundersam började hon gå. När hon kom halvvägs sa dagens speaker Klas Gustavsson, att det här är en speciell dag som inte bara handlar om skytte. Då förstod Alma vad det handlade om och de sista stegen fram blev då inte lika lätta. Alma firade sin 18-årsdag just den här dagen under SM i Kristinehamn. Något som måste premieras. En termos från Gyttorp blev presenten från skytterörelsen tillsammans med ett fyrfaldigt leve.
Det tog inte lång stund efter att prisutdelningen var färdig som parkeringen tömdes och en del skyttar åkte för att ladda sina batterier inför söndagens fältskjutning. För vår del var tävlingarna över för denna gång. Leta upp de ledare och funktionärer man arbetat mest med under veckan för att tacka för ett gott samarbete. Någon som är guld värda i dessa sammanhang är den kunskap Tomas och Kristoffer besitter inom hemsidor, elektronik och program. Efter några timmar var man hemma och började packa upp sina saker. Söndagen var min sista semesterdag. Försöka ställa om tidsrytmen för att sätta nyckeln i låset till lastbilen vid kl. 5 på morgonen.
Speciellt tack!
Vill från min sida rikta ett speciellt tack Björn Bruce och P-O Söderlund, samt till Kristinehamn/Storfors som har gjort ett fantastiskt arbete både före och under SM. MegaLink proffsen Tomas och Kristoffer. Och även ett varmt tack till gevärssektionen för dessa roliga och lärorika år.
