Mulet väder med några droppar föll under resan, men ändrades när vi närmade oss skjutbanan och det blev en fin kväll. När vi klev ur bilen på parkeringen hade skjutningen redan dragit igång. Vi välkomnades av Marcus Sillberg och Joakim Magnusson. På programmet för dagen stod utomhuspremiären på korthåll 50m.
Föreningen ligger ganska centralt och har 10m och 50m banorna i anslutning till varandra, vilket öppnar möjligheterna att ganska enkelt kunna styra upplägget mellan säsongerna med att gå inomhus/utomhus beroende på t.ex. väderförhållanden. Harestad har en luftgevärshall med 8 ställ respektive 6 ställ på 50m utomhus, båda med elektronik av Kongsberg. På 50m är tavlorna inbyggda och har även fått belysning, en lampa på vardera sida av respektive tavla. Vilket gör att säsongen kan förlängas när mörkret börjar närma sig på kvällarna. Möjligheten finns även att skjuta under vinterhalvåret, isolerad skjutvall och en infravärmare gör att skjutförhållandena är helt okej även om termometern skulle krypa ner mot och under nollan. Alldeles intill 50m banan ser man också spår från svunna tider där en 300m bana fortfarande finns kvar, dock har växtligheten tagit över och som så många andra föreningar har konkurrensen med civilisationen blivit för svår. Men 6.5 verksamheten finns fortfarande kvar, den bedrivs numera i Svartedalen. Kh. fält är något som också skyttar har åkt ut på, även om det nu var ett tag sen. En kul gren enligt Martin.
De röda klubblokalerna är deras egna och klubbhuset har fått en uppfräschning under det senaste året. Den gamla mörka 70-tals stilen har bytts ut mot en mer välkomnande modern ljus interiör. Föreningen har också haft möjligheten att hyra ut sin andra våning med tillhörande kök, som har plats för ca.50pers. Bl.a. till möten, musikskola, utställningar etc., för att få ett extra tillskott i kassan. Funderingar har även funnits på att öppna upp för pistolverksamhet, kostnaden är i stort sett densamma. Dock är det inget som är på gång den närmaste tiden. Harestad bedriver sin verksamhet en dag i veckan och har mellan 25-30 per gång. Någon gång har det kommit runt 40 skyttar, och då är det högtryck i lokalen. Tankarna om att utöka med en dag till i veckan faller sig ganska naturligt. Men just nu kör vi så här, så får framtiden utvisa hur det blir.
Harestad SG bildades år 1890, och är idag en av de äldsta föreningarna i Sverige.
– Styrkan i vår idrott ligger ju i att barn och vuxna kan göra det tillsammans. Säger Marcus.
Och visst syns det även den här dagen. Utomhuspremiären lockade 29 skyttar. Där Martin Grosshög tillsammans med föräldrar höll ställningarna. Under tiden tog Marcus oss vid sidan av för att bolla sina funderingar och tankar med oss under över en fika. Kaffet doftade gott, även om Marcus själv och en av besökarna valde bort denna dryck.
– Vi har varit väldigt bra på att marknadsföra oss på sociala medier. Som har medfört att vi ökat och hamnat där vi är idag. Många tror att det är en mansdominerad sport, men så är det inte. Vi har ungefär lika många tjejer som killar, där merparten är mellan 7-20år. Vi arbetar aktivt med att vara en jämställd förening. Vår filosofi är att blanda åldrar och kön där alla är välkomna.
Det är något som också speglar sig i styrelsen hos Harestad. Men alla föreningar har inte samma fördelning mellan könen och har svårt att uppfylla målen som RF kanske vill genomföra. Harestad har också infört en skyttets dag, där dörrarna öppnas upp för alla intresserade inför luftgevärsäsongen på höstkanten. Något som lockar folk att komma och prova på. Det är så viktigt att synas idag.
För 10-15 år sedan fanns den klassiska dagisverksamheten. Föräldrar lämnade in sitt/sina barn och åkte på t.ex. Friskis och Svettis. När skjuttiden var över hade inte föräldrarna kommit tillbaka, utan ledarna i föreningen fick sitta kvar en stund. Den biten har försvunnit idag. Nu var föräldrarna delaktiga i vad deras barn gör. Och föräldrarna var inte främmande för att skjuta själva. Som sagt skytte är en sport för alla.
Ekonomin är ju alltid intressant. Vad gör föreningar för att få ekonomin att gå runt? Trots allt är ett gevär eller en elektronisk bana inte helt gratis. Men som Joakim konstaterade direkt. Skyttesporten är bra mycket billigare är hästsporten. Dock kan många små kronor kan bli stora i slutändan för en skytteförening. Förutom att hyra ut klubblokalen är Harestads SG med i ”Föreningskampen”, som går ut på att samla ihop pantburkar som kan lämnas in mot en ersättning. Detta för att de inte ska hamna ute i naturen. Där ingår även ”fulburkar” eller vad som kallas i dagligt tal kallas för tysklandsburkar. Dock konstaterar Martin att han inte varit direkt framgångsrik på insamlingen på hans arbetsplats, men det kanske har sin förklaring med hans jobb i Svenska kyrkan. Det finns även fonder och stipendier man kan söka. Dock är det ingen inkomst man kan räkna med. ”Föreningslyftet” är också något som man i Harestad sökt genom åren, och fått utdelning även om det var ett tag sen nu. Tyvärr är känslan att de prioriterar banor som satsar på nytt, inte på föreningar som behöver uppdatera/reparera sin befintliga bana. Något som drabbar en förening som Harestad, som ligger steget före på många sätt.
Marcus lyfter även en fråga om ammunition. Ska vi försöka att samköra inköp av ammunition i vårt distrikt. Borde gå att göra några ören per skott om det blir en stororder. T.ex. att man beställer runt januari och februari, så ammunitionen finns tillhanda lagom tills årsmötet i mars-april. Något vi ska ta med oss i gevärssektionen och undersöka närmare. Kan ju finnas lagar som stoppar, och vikten kan bli för stor att transportera.
Under kvällen pratades det även gamla minnen, personer som man inte träffat på länge och framtiden. Marcus som idag är ordförande kunde tänkas ta en annan roll i föreningens styrelse i framtiden. Detta för att inte köra fast i ekorrhjulet. Det finns många fördelar. Fler lär sig vad det innebär att driva en förening. Den där eldsjälen som var vanlig förr i tiden inte blir lika utmärkande, vilket leder till att fler tar initiativ. Nya tankar, idéer och synsätt för föreningen framåt i vad som kommas skall.
Tiden för träffen börjar lida mot sitt slut, skyttarna stänger igen och börjar dra sig hemåt. Fåglarna sjunger när vi kommer ut. På parkeringen står ett fåtal bilar kvar. Ser någon varit framme med en vit sprayburk på väggen. Hur har ni det med skadegörelse? Martin förklara att de varit relativt förskonade från detta. En gång var fönsterrutan krossad på övervåningen och någon hade varit inne och fått med sig en dator. Polisen hade kommit ut gjort sin rapport, men det hände inte mycket. När funktionärer kom till lokalen fann de en glasskärva med blod på. Polisen kontaktades igen. Då gick det bättre. En person med diger bakgrund hade letat efter sin "hund". Snart konstaterades att det inte skulle ha så mycket att hämta där, utan försäkringen fick täcka de skador som blev.
Harestad är en förening i harmoni. Den utmaning de står för är att få ut fler skyttar från sin trygga hemmabana i Kärna, ut på tävlingar runt om i Sverige. Dock är inte det huvudsaken, folk kommer till Harestad för att skjuta, umgås och ha roligt. Vilket de har i den här föreningen. Harestad har lycktas med att vända en trend som många andra föreningar är mitt uppe i. Och det är underbart att vi fått en inblick i den här föreningens miljö.
Stort tack från Gevärssektionen
Bosse Allansson 6.5
Kenneth Lindberg Kh. Fält
Patrik Johansson Kh.